Äntligen...

Vår i skåne och en uppdatering av bloggen



Tryck på läs mer för att läsa mer.

 



Den 12/2



Vi har varit på ett par spårkurser med varierat resultat, den första efter Rättvik bjöd iallafall på några fina fotoögonblick som denna på månen.



och denna på en överlycklig Neo på den efterföljande promenaden.



Den lilla charmören Kajsa som alltid följer med och övervakar, om någon inte följer reglerna säger Kajsa till.

Den 13/2

Var vi i ett kallt ridhus utanför Helsingborg för att tränna lite inför utställningen i Malmö och samtidigt träna lite lydnad, efter ett tag gick jag, Neo, Katarina och Zoë ut för att kasta lite boll.



Vilddjur på språng.



och på väg tillbaks, som vanligt är det Zoë som har med sig leksaken och Neo tittar på.

19/2

Katarina kom förbi för att lämna Zoë några dagar då Katarina skulle jobba i Stockholm, vi passade på att ta en långpromenad runt sjöarna och försökte oss på några fina syskonbilder.



Var är godiset?



Till slut blev det så här fint.



Zoë hittade vad hon tyckte var en lagom pinne, Neo lät henne ha den…

20/2 En förhållandevis lugn dag, Tim fick tag på kameran och tog denna underbara bild.



En glad en.



Jag provade på lite nattfotografering utanför huset.



Fin fullmåne men det är förmycket skog runt vårt hus så jag kunde inte få en ren bild, därför gick det inte att ta bilden med rätt slutartid men det kommer.

6/3 idag var vi först i Käglinge rekreationsområde utanför Malmö på Perropromenad, det var jättemånga som hade slutit upp i det fina vädret, tyvärr hade vi lite bråttom då vi skulle vidare till första viltspårskurstillfället men några bilder blev det.





Bella vaktar sin gummianka, nåde den som kom i närheten.

Från Käglinge bar det av till Skurup för viltspår, vi delade upp oss i grupper och lade korta raka spår på ca 100m för att träningsledaren skulle få en känsla för var vi var i spårandet och hur vi samarbetade med våra hundar



Katarina och Zoë förbereder inför sitt spår, Zoë gick bra men lite tappade spåret ibland, Katarina var mycket lugn och visade tillbaks henne på spåret och dom fick beröm för sättet Zoë rörde sig i spåret.



Vi går kursen i Svenska Labradorklubbens regi så Neo och Zoë var lite annorlunda bland alla brukshundar och jag och Katarina var lite annorlunda bland alla bruksmänniskor



Neo var i sitt esse och gick helt perfekt i spåret när vi kom fram till klöven frågade Annika hur jag tyckte att det hade gått och jag tyckte att det kändes bra så det sa jag, –Jag skriver svart = super så kommer jag ihåg det till nästa gång svarade Annika.